va mycket jag inte förstår just nu. skulle vilja prata med någon och berätta allt allt allt. men vet inte riktigt vem det skulle vara. alltså jag förstår inte vad som är så skönt med att vara singel? speciellt inte när man i princip har ett förhållande fast utan att kalla varandra pojkvän flickvän?
förstår verklien inte..
om jag kunde skulle jag släppa allt , riskera allt och glömma om det gick som jag tror. men jag kan inte. jag är fast som någon jävla kluddklump. jag är helt enkelt kär.
...känner själv att jag stannar upp när jag skriver det. jag vill inte vara det, inte nu, inte i denna personen, jag ..det går inte. vad jag än gör nu kommer jag såra mig själv. så . vad gör man då? vart är kompisen som ska köpa med godis ha filmkväll hela natten och krama mig o berätta exakt vad jag ska göra o stötta mig igen hela kärleksproceduren? bra fråga. antar att jag alltid blir ensam i slutet trots allt. haha.

jag är kär.

känns konstig , jag sitter liksom o hoppas att jag ljuger för mig själv. men det gör jag inte. jag är nog verkligen det. oherregud. lina dunder. inte konstigt allt är som det är.

nej nu måste jag nog tänka ut va jag ska göra med denna röra.

godnatt